Vad är det som gör att vi uppfattar vissa fakta som sanning och anda som falska nyheter? Vad är de som skapar förtroende och som gör att vi vågar fatta beslut?

Är det kanske så att det som kallas statistik, siffror och staplar känns som mer sanning än en målande beskrivning med känslor inblandat. Ja… så är det nog. Faktiskt oavsett vem som tagit fram de där staplarna. Ska man addera känslor så måste man göra det på ett smart sätt. Gör man det smart så kan det bli väldigt stor effekt. Men gör man det fel… så vinner staplarna garanterat.

Och så handlar det förstås om vem som är avsändare. Vi litar mer på Kungahuset än på de politiska partierna, vi litar mer på Facket än på Bankerna.

Om någon vi litar på gör ett uttalande…. Så tenderar vi självklart att tro på det som sagts.

Medieakademin tar varje år fram det som kallas för Förtroendebarometern. År 2020 visar den att de tre i topp är Polisen, Universitet/ och Domstolarna. I botten av barometern i år ligger Dagspressen, EU-kommissionen och de Politiska partierna.

Om man tittar enbart på myndigheter så ligger SÄPO, Skatteverket och Naturskyddsföreningen i topp medan Arbetsförmedlingen, Migrationsverket och Försäkringskassan ligger i botten.

Vad beror det på? Har vi själva erfarenhet av de här organisationerna? Kanske, men om vi inte har det så kan ett svar vara att vi har hört från någon annan som vi litar på att vi inte kan lita på…. till exempel Arbetsförmedlingen. Våra hjärnor tolkar sedan information som vi får med utgångspunkt från de förutfattade meningar vi redan har… Ju mer information vår hjärna tolkar, desto säkrare blir den på att det den hör och ser är sant.

Vad kan vi lära av detta? Hur kan du och jag dra nytta av den tanken? Och finns det egentligen någon riktig sanning???

#Keeppeopleinformed